SLÄPP MIG FRI NR.2

Jag borstade av mig och bestämde mig igen
För att försöka slåss mot monstret
som jag bär här inom mig
Jag borde blivit doktor,
advokat eller polis
Jag borde ha gett verkligheten
en ärlig chans

Och du sover i min säng och dina lockar faller tungt
jag borde hålla fast vid dig,
du är en drog som gör mig lugn
Men när jag vänder bort mitt ansikte
ropar världen mitt namn
och tills jag vet var den rösten kommer från
förblir jag rastlös i din famn

Åh, Trollhättan
du drar mig ner på knä
och mina minnen av dig bränner i min själ
Åh, Trollhättan
du håller mina händer bundna
och jag är fast här tills du låter mig gå

Jag sover nere bland ruinerna efter den tid som gått förbi
Och i drömmen brister kedjorna
och vi blir allt vi ville bli
Någon sa att när som helst
kommer du att släppas fri
men när kommer den dagen, hur långt kan det gå?

Åh, Trollhättan
du drar mig ner på knä
och mina minnen av dig bränner i min själ
Åh, Trollhättan
du håller mina händer bundna
och jag är fast här tills du låter mig gå

Jag går här nere längs riksväg 45 och mina fötter står aldrig still
Jag har förseglat det sista brevet, med den här stadens sigill
Ingen kan nånsin skriva slutet
på den här historien
Men jag svär att nu är början slut
nu är min tur att ge igen - på dig

Åh, Trollhättan
du drar mig ner på knä
och mina minnen av dig bränner i min själ
Åh, Trollhättan
du håller mina händer bundna
och jag är fast här tills du låter mig gå